All work and no blog… (och lite bös om The Magician King).

Det hinns inte med så mycket skrivande (och jobbdatorn har en väääldigt gammal version av Explorer (som inte får uppdateras!) som gör att allt går segt och instabilt)) så det var ett tag sedan det blev nåt inlägg. Här kommer iallafall ett, nåt slags försök till recension igen. Skrev en del recensioner i gymnasiet men har helt glömt bort vad man ska fokusera på och hur man egentligen gör.

Here goes…

The Magician King

Läste ut The Magician King på tåget från Stockholm i Lördags. Gillade Lev Grossmans The Magicians starkt så jag kastade mig över The Magician King så fort den släppts. Nu när man är småbarnsförälder så tar det rätt lång tid att läsa ut en bok har jag märkt, men jag får någon halvtimme varje morgon i alla fall (och ibland lite på väg till och från vevlirelektionerna i Stockholm som sagt.)

 För er som inte läst första delen kommer det här nog innehålla en del spoilers, so beware!

 Quentin Coldwater är kung över det magiska landet Fillory och lever livets glada dagar. Trots att han har allt han någonsin kan önska så är det något som saknas, ett äventyr. Efter en omtumlande händelse så beger sig Quentin, Eliot och Julia ut på en quest av klassiskt manér för att hitta sju magiska nycklar.

The Magician King är lika mycket Julias berättelse som Quentins. Vi får reda på hur hon hittade sin magi när de andra var på Brakebills, en något hårdare (och blodigare) väg. Både the Neitherlands och magins ursprung omhandlas en hel del mer än i första boken, nästan lite för mycket egentligen då det tar en del av mystiken ur det hela.

Tycker det är skönt med magiker som är rätt avslappnade inför magi, som faktiskt tycker om magi i jämförelse med typ alla andra böcker med samma tema där magi minsann är Stort Ansvar, Ångest och Börda. Magiker som spelat D&D och läst Harry Potter och som kan skämta om det.

Jag gillar´t och ser fram emot den nästa (och sista?) delen.

Börjar om

Nörderierna går lite på sparlåga och istället bakas det, spenderade större delen av den vakna helgen i köket. Lite Skyrim hanns dock med. Har bestämt mig för att byta inriktning så jag började om från början. Magiker kändes lite fattigt efter ett tag så det fick bli en tjuv. Kommer att satsa på Sneak, Archery, onehanded, light armour och lockpick. En klassisk tjuv/lönnmördare alltså. Kändes lite trist att inte kunna utnyttja vapen på samma sätt när jag körde som magiker, så förhoppningsvis får jag mitt lystmäte nu.

I övrigt kör jag vidare på The Magician King av Lev Grossman. Gillar den än så länge, men det är kanske bara lite mer av samma egentligen. Nästa bok till rakning blir en mastodont i form av Stephen Kings Under the dome, det första jag läser av honom sen jag en vinter för kanske 15 år sedan läste Salem´s Lot.

När min lille son blir trött och vill sova brukar han få göra det i en bärsele. När man gör detta finns det inte mycket annat att göra än att kika på tv-serier. Terra Nova har fallit rätt tungt efter avsnitt nio där ett stort avslöjande görs angående den stora plotten. Tror de får svårt att återhämta sig tyvärr, men men, jag tragglar på.

Vill även nämna lite angående årets julkalender som verkar bli den bästa på lång tid. Harry Pottersk stämning och riktigt läckra kostymer/scenerier. Snyggt jobbat!

All you need is Tom Cruise?

Tom Cruise är aktuell för huvudrollen i Scifirullen “All you need is kill” som handlar om en framtida soldat som får återuppleva sin död om och om igen. Varje gång blir han bättre och på så sätt den ultimata soldaten men hur påverkar det mannen bakom soldaten? Idén är rätt schyst iallafall.

Steampunk på G.

Det är lite steampunkgrejer på gång. Det som ligger närmast för mig är nyårsafton som skall gå i steampunkens tecken. Vi ska på galej med dresscode ångpunk, så jag har beställt en hel del grejer från Clockwork Couture. Vanligtvis är jag inte så mycket för att klä upp mig, men det här ser jag fram emot, ska bli jäkligt skoj att få snida upp sig i allt för höga byxor, skjorta, väst och plommonstop.

Den andra steampunkhändelsen är att Cherie Priests roman Boneshaker ska bli film. Har iofs inte läst boken än, men hört rätt mycket gott om den. Luftskeppspirater, goggles och ett Seattle avskärmat från världen p.g.a zombieinvasion, allt invirat i 1880-tal kan väl inte gå fel?

Popkulturell veckorapport v. 47

Spel: Skyrim stavas den här veckan. Min magiker börjar få lite skinn på näsan och eld i händerna. Tillsammans har vi bränt upp skelett (hur det nu kommer sig att de inte är immuna mot eld?), fryst ner banditer (mer logiskt), elektrifierat andra trollkarlar och plockat blommor. Det känns fortfarande rätt buggigt men kraschar iallafall inte längre efter ominstallationen. Att stå på en snöklädd sluttning mitt i natten och blicka upp mot norrskenet är fortfarande magiskt. Har fortfarande inte rört mainquesten överhuvudtaget.

Film: Inte sett en enda.

Serier: Läst ut Captain America: Winter Soldier första samlingsvolymen. Den var grymt bra, ett försök till recension kommer.

Tv-serier: Såg som jag tidigare nämnt ut första säsongen av Falling Skies. Helt ok sci-fiapokalyps som lämnar lite mersmak. Såg även avsnitt 8 av Terra Nova som fortsätter att snigla sig fram. Men men, det är ju dinosaurier också.

Böcker: Efter det längsta läsuppehållet på kanske fyra år (ca 2 veckor) har jag äntligen fått uppföljaren till The Magicians, The Magician King. Ett kärt återseende med Quentin Coldwater och landet Fillory. För er som inte vet nåt om The Magicians handlar det om ovan nämnde Quentin och hur han lär sig hantera magi och vad som egentligen kan hända om en “normal” tonåring får magiska krafter och hittar ett eget Narnia. Det är alltså en logisk Harry Potter där huvudkaraktärerna läst just Harry Potter och spelat Dungeons & Dragons. Love it!

Musik: Kom iväg på en konsert igår faktiskt. Sandén, Nygård, Carr; ny folkmusiktrio som spelade riktigt mysig och roligt arrad folkmusik. Trevligt helt enkelt.

Falling Skies

Postapokalyps och invaderande utomjordingar, what´s not to like? Med en trött bäbis i en sele på magen såg jag klart första säsongen igår. Rätt så påkostad serie, antagligen tack vare att de har Stephen Spielberg i producentstolen. Alltså: Utomjordingar invaderar jorden och slår ut allt försvar i ett nafs. De fångar in barn och hjärntvättar dessa med hjälp av selar (se där, fick in ordet igen) för gratis arbetskraft. Serien börjar 6 månader efter attacken och handlar om små gerillagrupper med soldater och civila som försöker överleva och slå tillbaks angriparna. Huvudrollen som historieläraren-gone-soldier Tom Mason spelas av Noah Wyle, mest känd från Cityakuten antar jag. Skådespelerskan med det fantastiska namnet Moon Bloodgood (Terminator Salvation) spelar läkaren Anne Glass.

Serien börjar rätt intensivt, tappar sedan fart i mitten på säsongen för att slutligen öka mot slutet. Tyvärr måste en del family values slängas in här och där, men det är inte allt för farligt. Jag hade lite svårt för Noah Wyle till en början, han ser helt enkelt för snäll ut, inte som någon som förlorat sin fru och krigat de senaste halvåret. Dock övertygar han mer och mer vad serien går och känns slutligen rätt ok. Det jag gillar med serien är att den har hyfsat fokus på den stora plotten hela tiden, inte så mycket monster-of-the-week som Terra Nova kraftigt lider av.

I got bugs!

Har hunnit med att lira Skyrim några timmar till under helgen och har fått stifta bekantskap med spelets buggar. Rätt så ofta sitter saker fast i luften, plockade ned nåt svärd som fastnat i ansiktshöjd, sett lite pilar lite här och där samt ett stort fyrkantigt föremål som fastnat högt uppe i luften (det var inte en drake!). Spelet har även kraschat ett antal gånger, men det drar jag mig för att beskylla Skyrim för då det lika gärna kan vara min något trötta dator.
Nästa patch skall släppas kring thanksgiving.

Skyrim, första intrycken.

Igår damp Skyrim ned i brevlådan. Jag kom hem, plockade upp det och började med att lägga det åt sidan för att busa med bäbisen, äta sushi och sen laga banangröt. Tiden då man direkt kunde kasta skivan i spelaren och lira flera timmar i sträck är sedan länge förbi. Dock, framåt åttatiden på kvällen lyckades jag få några minuter för att testa. Vi vaknar som bekant upp i en fångtransport på väg mot halshuggning medelst yxa. När det visar sig att man inte står med på listan över dödsdömda fångar får man frågan Who are you? och då börjar karaktärsbyggandet.

Jag har faktiskt klivit utanför min trygghetszon när det gäller rpgkaraktärer på sistone. Vanligtvis brukar jag lira som det enklast möjliga första gången jag kör ett spel, alltså Lawful Good Human Warrior, träbockar med ett hjärta av guld med andra ord. Men iochmed min tredje start av Dragon Age senast så testade jag på magiker istället och upptäckte att det var riktigt jäkla skoj! Så min karaktär i Skyrim blev en Lawful Neutral Highelf Mage. Den förinställda grundalven såg verkligen ut som en högfärdig alien som fått stryk med fulkäppen men efter lite dragandes i olika mätare fick jag till ett utseende som jag kunde leva med. Och som de flesta kanske redan vet så väljer man alltså inte inriktning så här i början, så mage är något jag valt i skallen för min alv.

Iallafall, halshuggningspartyt avbryts av en drake med dåligt humör och vips är man på flykt i områdets grottsystem. Man får en liten tutorial som sig bör men snart är man ute i friheten. Och vilken frihet sen! Hela världen ligger för ens fötter och mainquesten ligger nånstans långt bak i huvudet som ett avlägset minne. Jag valde att slå följe med en av fångarna från transporten och han visar mig en ring med tre stenar, en för krigare, en för magiker och en för tjuvar. “Välj en” säger han och jag klickar på den för magiker.

Sen börjar jag plocka blommor. För mitt inre öga ser jag ett alkemiskt laboratorium fullt med bubblande glasbehållare och sjudande dekokter, så en tistel är säkert bra att ha till nåt där.

Letar mig ned till en stad, i ett av grönsakslanden utanför staden trampar en jätte omkring och stampar på grödorna. Jag undviker honom. Vänder mig om mot bergen jag kom ifrån och tappar nästan andan. Så vacker det är! Dimhöljda tysta mastodonter som sträcker sig mot skyn, antagligen fulla med grottor, monster och skatter.

Tittar på klockan och ser att den är 22:20. Dags att sova, även en högalvsmagiker måste kliva upp tidigt för att hinna med bussen till stålverket.

Mina första intryck av Skyrim är ohemult positiva. En vacker värld utan några egentliga måsten som ropar åt dig att komma och utforska. Lade märke till stora likheter med Fallout 3 i spelmekaniken, t.ex låsdyrkningen är identisk. Grafiken är vacker men det märks att min dator börjar bli lite trött, kommer antagligen att investera i lite mer ram och ett nytt (begagnat) grafikkort för att göra spelet rättvisa.
Skyrim kommer att kosta mig måååånga timmar.

 

I Hubot?

Svt håller på med en ny scifiserie i tio delar. Äkta människor som den heter  utspelar sig i en parallell nutid med människoliknande robotar som tjänstefolk. I rollerna ses bl.a. Andreas Wilson, Lief Andrée och Eva Röse, regisserar gör Harald Hamrell och Levan Akin.

På svt.se kan man läsa:

Leo (Wilson) och Niska (Röse) är två ledargestalter i en grupp vilda hubotar som kämpar för frihet. Under en flykt skadas och försvinner Leos älskade, Mimmi (Lisette Pagler) och Leo beger sig av för att leta efter henne. Samtidigt bestämmer sig familjen Engman – Inger och Johan (Pia Halvorsen och Johan Paulsen) efter många diskussioner att skaffa en begagnad hubot, något som inte visar sig vara helt problemfritt.

Dessa “varelser” väcker djup avsky och hat hos många och motståndet blir allt mer organiserat. Hängiven anhängare i en av motståndsgrupperna är lagerförmannen Roger (Leif Andrée), en frånskild man som ligger i en bitter vårdnadstvist. Han misstänker att hans ex-fru Therese (Camilla Larsson) nu lever med en hubot som till och med hans styvson Kevin börjat ty sig till.

Inför Skyrim

Alla skriver om Skyrim nu, så jag tänker inte vara sämre. Beställde igår från discshop så idag dyker det kanske upp.

Men vi kan väl börja från början.

Mitt första möte med Elder Scrollsserien var en massa prat från min kompis Per i gymnasiet. Han talade sig varm om något som hette Elder Scrolls: Arena. Jag minns inte vad han sa om det, Per pratade ganska mycket och vi hade lärt oss att sila bort det mesta.

Tvåan i serien lade jag dock mer märke till, Daggerfall verkade fritt och jäääättestort. Jag köpte det, installerade det, fick omedelbart stryk av en råtta och en imp. Började om, fick dödspisk av ett skrikande skelett sen hängde sig spelet. Stridssystemet, håll in en musknapp och vifta med pekaren för att slå var  nog det sämsta stridssystem jag testat. Speled lämnades tillbaks. Förstår genom det jag hört senare att Daggerfall var otroligt trasigt och buggigt men samtidigt ett riktigt bra spel. En bekant jag träffade i somras dristade sig inte för att kalla det “det bästa spel som gjort och någonsin kommer att göras”. Ja ja, bygones…

Morrowind spelade jag aldrig. Såg någon annan spela det nån gång, men har för mig att det släpptes när jag låg i skarven mellan en gammal seg dator och en ny, så jag hade inte datorkraft att testa det. Och så verkade Morrowindvärlden ful och brun.

Oblivion fick jag med när jag köpte min första Xbox360. Tyckte att det var riktigt gemytligt och mysigt och begav mig ut för att utforska Tamriel. Hittade en grotta som jag gick ned i, mötte på några elaka alver som inte gick med på att få på nöten. Kände att jag var nära att klå dem, men jag behövde lite bättre utrustning och mer XP innanför västen så jag retirerade. Återkom ett tag senare med något större svärd och muskler. Men vad nu? Alverna hade skaffat sig svärd som satte eld på mig, och de verkade ha gått några omgångar nere i dungeongymmet. Jag fick pisk igen. Kollade upp detta på nätet och upptäckte att fienderna levlar med mig. Spelet slets ur xboxen och såldes på tradera till lägstbjudande.

Nu är det så dags igen och av allt att döma verkar Bethesda gjort ett hästjobb. Det ser snyggt ut, är ofantligt stort och fritt och fienderna levlar mer likt Fallout 3 än Oblivion. Det enda problemet nu är väl att min dator inte riktigt når upp till rekommenderade kraven. Ska köpa hem lite billiga ddr2 ramminnen så kanske det blir lite bättre. Eller det finns väl ett till problem, jag har inte obegränsat med tid, snarare tvärt om. Sen min underbara lilla son kom till världen spelas det inte många timmar i veckan, det brukar vara mellan 22:00 och 01:00 fredag och lördagkvällar. Man får väl se det så att spelet räcker längre, kanske ända tills Elder Scrolls VI kommer